Sara

12/6-08




jag måste skriva för att överleva, orden blir min terapi. ni gav mig ord att skriva. jag älsakr er.


Som en saga som tog slut, 
en saga med ett lyckligt slut.
För det är ju så det ska vara, 
en saga måste ha ett lyckligt slut annars är risken att barnen kommer börja gråta, 
och en sån saga vill man inte läsa 
inte när man var barn, inte nu. 
men tänk om sagan slutar lyckligt fast tårar kommer ändå,
tänk om man känner en vis sorg när sagan är slut, när sista ordet är läst,
då kommer känslor, alla dessa känslor,
kanske är de känslor som måste komma, 
kanske inga känslor kommer direkt, 
kanske känslorna knackar på en dag och det är då sagan får en annan innebörd.
när sagan är slut och vi slår ihop boken och ställer tillbaka den i bokhyllan kommer en känsla, en känsla av att vilja läsa den igen,
eller ännu bättre, läsa fortsättningen.  
alltid kommer jag rekommendera boken,
 jag kommer berätta om vilken underbar vänskap som man får läsa om i boken,
 jag kommer berätta om alla de tårar som föll i boken, 
jag kommer berätta om kärlek,
 för det är vad den här boken innehåller, en massa jävla kärlek.
 om boken försvinner, försvinner jag.
  jag öppnade boken och läste första ordet, på grund av det blev jag till den jag är idag.
jag hittade min favoritbok.
boken har lästs av många, och jag känner samhörighet med dem. 
de är min familj och en så stor kärlek jag känner för dem.
 boken är en del av mitt liv, en bra del av mitt liv.